äppelkaka i långpanna | plommonpaj | äppelkaka långpanna | björnbärskaka | kasslerpaj | arraksbollar | hamburgerbröd utan jäst | bananpaj | äppelkaka | tuppkaka | davosgröt | plommonmarmelad recept
Inloggning

Logga in för att recept999 för att spara dina favoritrecept

Om du ej har registrerat dig ännu, registrera nu!

Glömt lösenord?

Martina är i farten igen - hon är nyfiken på allas våra bokhyllor. För min del så finns för närvarande det mesta av läsningen på nätet. Eftersom jag i dagarna startar ett projekt via FOU. En kartläggning inom psykiatri. Så nu är det en blandning av psykiatri och mat, trevlig läsning! Så just nu så ligger alla romaner på hyllan - jag älskar annars alla tänkbara romaner med en och annan mordutredning. Mina 4 kokböcker som ligger på sängbordet läses förstås ändå - de kan man inte vara utan. Inte mattidningarna heller.... Kok/bakböckerna är just nu: * Bröd av Jan Hedh ( julklappsbok) * Nobelfesten (menyer från olika Nobelfester) * Mina fastrars mat - mat från Maddaloni av Paolo Roberto ( läs den - mycket rolig och smarriga italienska enkla recept!) * Street Food av Marcus Samuelsson Övrig litteratur som jag läser nu: * Socialstyrelsens hemsida med diverse utredningar inom psykiatri * Olika FOU-rapporter inom psykiatri * Diverse om vetenskaplig metodik * Boken Forskning - en introduktion av Elisabeth DePoy, Laura N Gitlin * Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg Tidningar: * Matmagasinet * Allt om Mat * Idag kom buffé också...

Källa: annamariasmatblogg.blogspot.se

I ett nummer av Gourmet hittade jag ett recept av Marcus Samuelsson som blev grunden till denna underbara vegetariska rätt. Även om jag spenderat ett år i USA kom jag mig aldrig för att laga mac and cheese på dess hemmaplan. Nedan kommer en lite lyxigare variant av amerikanarnas inhemska succé. Var noga med att inte koka pastan för länge eftersom den skall vara i ugnen tillsammans med såsen och lagas då lite till. Mac 'n' cheese med spetskål och grillad sparris, 4 por t 400 g stora pastasnäckor 8 blad spetskål (kan bytas ut mot grönkål eller savoykål) 3 schalottenlökar 1 finhackad vitlöksklyfta 1 msk vetemjöl 1/2 dl riven parmesan 1/2 dl riven Gruyère 1/2 dl riven lagrad prästost 4 dl mellangrädde 1 dl mjölk (vid behov) 1/2 tsk nyriven muskotnöt (kan uteslutas) 1/2 dl hackad persilja (fryst går bra) 1/2 dl hackad basilika (fryst går bra) 1 dl ströbröd 250 g färsk grön sparris smör till stekning salt och peppar Till garnering Hyvlad parmesan Skölj och strimla kålbladen. Lägg dem i lättsaltat kokande vatten och koka i två min, ta upp och lägg åt sidan. Koka pastan 2 min kortare än anvisningen på paketet. Hacka löken fint och stek på låg värme i smör ca 5 min, tillsätt mjölet mot slutet och rör om ordentligt så att det inte bränner fast. Tillsätt grädde, vitlök samt ost och rör ordentligt. Krydda med muskot, salt och peppar, tillsätt eventuellt mjölk om såsen blir för tjock. Lägg pastan i en ugnsfast form, lägg i kålen och blanda och häll till sist över såsen. Blanda persilja, basilika och ströbröd och strö över. Gratinera i ugn på 200 grader varmluft i 7-10 min, till ströbrödet har fått fin färg. Under tiden pastan är i ugnen, stek sparrisen i smör i grillpanna på medelvärme ca 5 min, salta rikligt. När pastan är klar, toppa med sparrisen och lite hyvlad parmesan.

Källa: christoferskok.blogspot.se

Imorse skrattade jag högt när ett nyhetsinslag handlade om att handspriten på apoteket KUNDE ta slut. Tydligen hamstrar rädda människor handsprit nu [svininfluensa] och apotekets försäljning skjuter i höjden. Finns det ingen gräns för människors dumhet? Är ni verkligen så innihelskotta rädda för svininfluensan? Stackars dumma, rädda satar. Men okej sprita sönder händerna, vaccinera er mot allt möjligt och se om ni har något immunförsvar kvar sen, lev där trygga och säkra i er lilla bomullsbubbla... Själv har jag lust att ställa mig på närmaste stormarknad och slicka på kundvagnshandtaget i ren jävla protest! [Den här renhetsnojan vi verkar ha lagt oss till med är skrattretande]. Fattar ni inte att det ligger enorma marknadskrafter bakom hela pandemin. Tänk om ni tog pengarna ni skulle köpa handsprit för och skickade till Afrika, ni skulle säkerligen kunna rädda ett par barn från SVÄLT, vilket är ett RIKTIGT problem. På Madagaskar är fattigdomen så stor nu att man börjat äta Lemurer som tidigare varit fredade :( Här oroar vi oss för att handspriten kan ta slut, samtidigt som vi är rädda för en influensa som knappt någon drabbats av här, känner du någon? *skakar på huvudet* Jag lovar att det är fler som känner någon som lider av psykisk ohälsa än som ens är i närheten av influensor. TÄNK om vi skulle använda alla dessa resurser som vi nu lägger på massvaccination på att utveckla psykvården istället [ nollvision av självmord ]. Är det inte lika intressant? Finns kanske inte lika mycket pengar att skopa in där. Det räcker liksom inte med en spruta... I Jönköping medger man allvarliga brister då en 15-årig tjej tog sitt liv strax innan hon skulle vittna mot gubbslemmet som utnyttjade henne sexuellt. NU när hon är död beklagar de alla misstag som begåtts. "– Det var ganska rejäla missbedömningar som gjordes just i det här ärendet. Jag kan inte tro att vi gör om samma misstag igen på den här nivån, sa Bo Samuelsson." Det var ju tur det vore ju oerhört KORKAT att göra samma misstag igen... *fortsätter snickra på Lebalandet* Jag är så trött, förbannad och less på trygghetsskadade, skitnödiga fegisar att jag vill spy! Förresten är jag förvånad att den där förbaskade SPIKMATTAN inte hjälper mot svininfluensa, trodde den hjälpte mot allt *s* *skakar uppgivet på huvudet*

Källa: lebaland.blogspot.se

Detta recept från Marcus Samuelsson fanns med i senaste Buffétidningen (maj-10). Kladdkaka möter cookie stod det beskrivningen... har en känsla av det kommer att locka många att testa dessa kakor! Se där ja, ni behövde inte vänta länge för här har ni en av dom som har testat. ;) Enligt receptet ska det bli 24 kakor, jag valde att göra lite större och fick ut 18 st. Om jag instämmer i beskrivningen? Njaeo.. kladdkaka är väl att ta i men de var goda på sitt sätt. Lagom mjuksega i mitten, chokladiga och med en mild smak av espresso. Chokladkladdkakor 18 st 200 g mörk choklad, 70% 1,5 msk expresso 1 tsk vaniljsocker 50 g smör, rumstemp. 1 1/4 dl strösocker 1 1/4 dl farinsocker 2 ägg 2,5 dl vetemjöl 1/2 dl kakao 1 tsk bakpulver 1/2 tsk salt Brygg en kopp espressokaffe (eller vanligt extra starkt kaffe). Bryt chokladen i bitar och smält i en skål. Rör ner espresso och vanlijsocker i den smälta chokladen, ställ åt sidan. Vispa rumstempererat smör, strösocker och farinsocker pösigt med elvisp. Tillsätt äggen, ett i taget, och fortsätt vispa. Tillsätt chokladsmeten, lite i taget under vispning, tills smeten är slät. Blanda mjöl, kakao, bakpulver och salt i en skål. Vänd ner mjölblandningen i chokladsmeten. Låt smeten vila i 10 minuter. Klä två plåtar med bakplåtspapper. Rulla golfbollsstora kulor och lägg ut på plåtarna (9 st per plåt). Bollarna ska inte plattas till! Grädda i 175 grader, 10 minuter. Låt kakorna svalna på plåten. Rulla bollar och lägg på plåt Nygräddade chokladkladdkakor (de sjunker ihop lite när de kallnar)

Källa: mingodasida.blogspot.se

Äntligen! Sakta men säkert betar jag av bok efter bok. En del tar fortfarande väldigt lång tid att ta sig igenom. Andra går i ett huj. De flesta tar mittemellan. Som jag saknat att riktigt förlora mig i en bok. Den trevliga sysslan gick förlorad när jag började plugga internationella relationer. Då var det enbart kurslitteratur, lexikon och ordböcker som gällde. Trots att det nu gått många år sedan dess har jag haft svårt att få fart på bokslukandet. Visst läser jag fortfarande mycket men det har blivit allt mer bloggar och otaliga artiklar och rapporter jag hittar på nätet istället. Dygnet har som bekant bara tjugofyra timmar så något måst fått stryka på foten. Nu försöker jag råda bot på det. Någon nytta ska jag väl för tusan ha med att jag är utan krävande lönearbete. Alldeles nyligen hände det faktiskt att jag bokstavligt talat förlorade mig i en bok. Oui, Chef! Marcus Samuelsson s bok som jag hade fördelen att få på Bokmässan förra året då jag jobbade för en välkänd bokhandel . Jag är ingen bokrecensent av rang men vill ändå säga ett par ord om Oui, Chef! för den är lite speciell. Marcus och jag är nästan jämnåriga och då han är uppvuxen nära Göteborg, gick på samma gymnasium som syrran, jobbade på Tidbloms, kanske var han till och med där då vi åt middag och firade syrran då hon slutade gymnasiet, och så var han ju tillsammans med stans då mest kända fotomodell (som också hade snyggaste storebrorsan!) och ja, deras mamma hade stans absolut coolaste butik Okej (den där allt var i princip rosa och fullproppad av pennor, suddgummi, klistermärken, Hello Kitty-prylar och gud vet vad) var det kanske det som gjorde att jag fastnade så snabbt. För sen svänger det en del och hur nyfiken jag än är på alla hans spännande smakresor och äventyr så är boken ändå rätt tråkig. Marcus skriver (om det nu verkligen är han eller hans vän Veronica som han tackar för att hon hjälpt honom skriva sin bok) mycket om Sverige, om hans familj och uppväxt och "svenska smaker" följer som en röd tråd genom hela boken. Ändå tycker jag mig sakna Sverige. Förvisso är det kanske inte så konstigt. Ända sedan tonåren har Marcus i princip varit "utomlands" och han kallar själv New York för sitt hem. Om det inte vore för att jag, under flera år, satt som fastklistrad framför Middagstipset varje morgon och föll pladask för den då ivriga, passionerade och glada kock med göteborgsdialekt som lagade mat från en vagn, utomhus, på en gata i New York, så skulle jag troligtvis inte alls ha koll på vem han är och vad han pysslar med. Marcus är väl idag en av Sveriges mest (o)kända kockar. Just för att han rönt stora framgångar utomlands för han har aldrig synts särskilt mycket här hemma, på den alltmer täta "kändiskockscenen". Kanske är det mest på det språkmässiga jag stör mig men vet inte om det beror på en rätt så tarvlig översättning (jag menar, varför Yes, Chef! på originaltitel blir Oui, Chef! på svenska vet jag inte annat än att svenskar överlag anser det franska köket är köket över alla andra kök) eller för att boken helt enkelt är så typisk amerikansk. Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken. Helt klart läsvärd! Innan jul var jag på en sista resa till Stockholm med dåvarande jobb och hade turen att vara där precis när Ordfront, Leopard förlag med flera hade sin årliga "garage sale". Böckerna har förvisso några år på nacken och har legat på min "böcker-jag-ska-läsa-lista" men har förblivit olästa. Så, min julklapp till mig själv blev 9 böcker för 180 kr. Det tycker jag var ett överkomligt pris och inte minst så har jag att göra ett tag framöver. Näst ut till läsning är Michael Pollan s Till matens försvar . Trevlig läsning! ***

Källa: missmeistersmat.blogspot.se

{0} port. Ingredienser 1 tsk bockhornsklöver , (frön) 1,25 dl chili , gärna mald torkad serranochili 1,25 dl paprikapulver 2 msk salt 2 tsk ingefära, malen 2 tsk lökpulver 1 tsk kardemumma , nymald 1 tsk muskotnöt, malen 3 krm vitlökspulver 2 krm kryddnejlika, malen 2 krm kanel , mald 2 krm kryddpeppar, mald Tillagning Ca 2 1/2 dl 1. Mal bockhornsklöverfröna i en mortel eller elektrisk krydd- eller kaffekvarn. 2. Blanda alla ingredienser väl i en skål. Receptet kommer från "Africa on my mind" (Albert Bonniers Förlag) av Marcus Samuelsson Foto: Gediyon Kifle

Källa: tasteline.com

Äntligen! Sakta men säkert betar jag av bok efter bok. En del tar fortfarande väldigt lång tid att ta sig igenom. Andra går i ett huj. De flesta tar mittemellan. Som jag saknat att riktigt förlora mig i en bok. Den trevliga sysslan gick förlorad när jag började plugga internationella relationer. Då var det enbart kurslitteratur, lexikon och ordböcker som gällde. Trots att det nu gått många år sedan dess har jag haft svårt att få fart på bokslukandet. Visst läser jag fortfarande mycket men det har blivit allt mer bloggar och otaliga artiklar och rapporter jag hittar på nätet istället. Dygnet har som bekant bara tjugofyra timmar så något måst fått stryka på foten. Nu försöker jag råda bot på det. Någon nytta ska jag väl för tusan ha med att jag är utan krävande lönearbete. Alldeles nyligen hände det faktiskt att jag bokstavligt talat förlorade mig i en bok. Oui, Chef! Marcus Samuelsson s bok som jag hade fördelen att få på Bokmässan förra året då jag jobbade för en välkänd bokhandel . Jag är ingen bokrecensent av rang men vill ändå säga ett par ord om Oui, Chef! för den är lite speciell. Marcus och jag är nästan jämnåriga och då han är uppvuxen nära Göteborg, gick på samma gymnasium som syrran, jobbade på Tidbloms, kanske var han till och med där då vi åt middag och firade syrran då hon slutade gymnasiet, och så var han ju tillsammans med stans då mest kända fotomodell (som också hade snyggaste storebrorsan!) och ja, deras mamma hade stans absolut coolaste butik Okej (den där allt var i princip rosa och fullproppad av pennor, suddgummi, klistermärken, Hello Kitty-prylar och gud vet vad) var det kanske det som gjorde att jag fastnade så snabbt. För sen svänger det en del och hur nyfiken jag än är på alla hans spännande smakresor och äventyr så är boken ändå rätt tråkig. Marcus skriver (om det nu verkligen är han eller hans vän Veronica som han tackar för att hon hjälpt honom skriva sin bok) mycket om Sverige, om hans familj och uppväxt och "svenska smaker" följer som en röd tråd genom hela boken. Ändå tycker jag mig sakna Sverige. Förvisso är det kanske inte så konstigt. Ända sedan tonåren har Marcus i princip varit "utomlands" och han kallar själv New York för sitt hem. Om det inte vore för att jag, under flera år, satt som fastklistrad framför Middagstipset varje morgon och föll pladask för den då ivriga, passionerade och glada kock med göteborgsdialekt som lagade mat från en vagn, utomhus, på en gata i New York, så skulle jag troligtvis inte alls ha koll på vem han är och vad han pysslar med. Marcus är väl idag en av Sveriges mest (o)kända kockar. Just för att han rönt stora framgångar utomlands för han har aldrig synts särskilt mycket här hemma, på den alltmer täta "kändiskockscenen". Kanske är det mest på det språkmässiga jag stör mig men vet inte om det beror på en rätt så tarvlig översättning (jag menar, varför Yes, Chef! på originaltitel blir Oui, Chef! på svenska vet jag inte annat än att svenskar överlag anser det franska köket är köket över alla andra kök) eller för att boken helt enkelt är så typisk amerikansk. Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken. Helt klart läsvärd! Innan jul var jag på en sista resa till Stockholm med dåvarande jobb och hade turen att vara där precis när Ordfront, Leopard förlag med flera hade sin årliga "garage sale". Böckerna har förvisso några år på nacken och har legat på min "böcker-jag-ska-läsa-lista" men har förblivit olästa. Så, min julklapp till mig själv blev 9 böcker för 180 kr. Det tycker jag var ett överkomligt pris och inte minst så har jag att göra ett tag framöver. Näst ut till läsning är Michael Pollan s Till matens försvar . Trevlig läsning! ***

Källa: missmeistersmat.blogspot.se

Ryggen!!!! Lustigt nog kändes den åter igen mycket bättre idag när jag vaknade. Jag vet att det inte är så roligt att höra om min rygg, men den har en rätt stor del i mitt liv här. Vad jag kan göra och vad jag inte kan göra!!! Idag hade jag dock lovat Jocke att inte träna eller promenera, eftersom det kommer bli så ofantligt mycket promenader i San Francisco. Även om det kröp i hela mig så gjorde jag faktiskt som han sa, jag har legat på soffan och läst hela förmiddagen. Vid lunch gick jag in till Rebecca och hjälpte henne att förbereda lite för hennes födelsedagskalas. Hon fyller nämligen 51 år idag. För er som inte vet!! Rebecca och hennes man Terry är Jockes vänner, som jag då också lärt känna här under mina besök här. Jocke har känt dem jättelänge, han spelade tydligen med Rebecca på den tiden han spelade trummor. De är i alla fall jättesnälla och Rebecca brukar ta med mig på lite olika saker medans Jocke jobbar. Vilket jag uppskattar väldigt mycket!!! Ikväll har det varit födelsedagskalas hemma hos Rebecca och Terry. Abdul, en indisk kille, har lagat all mat. Indisk alltså. Oj oj oj vad gott det var, trodde jag bokstavligen skulle spricka. Massa goda kryddor av olika slag. MUMS!! Här har vi Abdul, Rebecca, Lauren och Terry. Här har vi Abdul, Maria (Abduls flickvän) och Jocke då. Men honom känner ni väl igen nu. HA!! Eftersom Rebecca älskar att laga mat, köpte vi en kokbok till henne. Med ingen mindre än Marcus Samuelsson, som är svensk kock och lagar eller har lagat mat åt President Obama. Inte dåligt det. Puss och kram!!!

Källa: miasla.blogspot.com

Foto: Anders Hansson På min födelsedag överraskade maken mig med en fritös. Jag har aldrig haft någon förut och ingen i familjen heller, så jag har liksom ingen koll på hur man gör, mer än att jag sett hur de friterad pommes när man köper hamburgare. Så jag skred till verket och googlade de bästa pommes fritesen. Jag skar jämnstora stavar, kokade dem i vatten med ättika, de fick vila sina tjugo minuter, sedan friterade jag i 140 grader, och till sist i 180 grader. De blev gyllenbruna och fina, smakade himmelskt men var alldeles mjuka :( Det är alltså inte så enkelt att fritera som jag trodde. Jag provade sedan att fritera sötpotatis. Samma sak här; himmelskt goda men mjuka. HUR får man dem krispiga? Nåja, skam den som ger sig. Maken önskade fish and chips och på koket.se hittade jag ett recept av Marcus Samuelsson. Jag insåg mina begränsningar och köpte frysta pommes att fritera på slutet, för fisken skulle nog vara min stora utmaning. Så rätt jag fick! Första omgången fastnade i botten på frityrkorgen, fisken trillade ur sitt frityrsmetsskal. Det var allt annat än vackert. Jag var på väg att ge upp där, men familjen hejade på mig att fortsätta. Så tredje omgången fick jag till det, och de tre bitarna (som du ser på bilden) blev riktigt fina. Efter det var frityrsmeten slut?!? Det skulle ju räcka till 600 gram? Nåja, jag får fortsätta öva helt enkelt. Här skriver jag ner de mängder som angavs i grundreceptet, men jag tänker att jag nästa gång gör 1½ gång frityrsmeten till 600 g fisk för att vara på den säkra sidan. Förresten: Jag har läst mig till att man ska sila av sin frityrolja genom melittafilter mellan gångerna. Det fungerar överhuvudtaget inte alls. Efter 1-2 dl slutar det rinna igenom. Någon som kan ge mig ett bra tips? Fish and chips 4 portioner 600 g filé av vit fast fisk, skuren i 12 ungefär lika stora bitar (jag använde torsk) Fryst pommes där det står på förpackningen att du kan fritera den. Frityrsmet 1 tsk bakpulver 1 msk maizena 2 dl vetemjöl saften av två limefrukter 1 dl öl 2 dillkvistar salt och peppar 3 dl olja till fritering Till servering tidningspapper om du vill citronklyftor aioli / remouladsås / majonäs / ketchup Gör så här Blanda nästan allt vetemjöl (ta undan lite att vända fiskbitarna i), maizena och bakpulver i en skål. Finhacka dillen och blanda med öl och limesaft. Häll försiktigt ner ölblandningen i mjölblandningen. Salta och peppra. Rör om och låt svälla i 20 minuter innan fritering. Hetta upp oljan till 160 grader i en kastrull med höga kanter eller i en fritös. Vänd varje fiskbit först i mjöl och sedan i smeten. Fritera dem gyllenbruna, cirka 5-7 minuter. Lägg på hushållspapper att rinna av. Fritera pommes fritesen i den värme och den tid som står på förpackningen. Salta och rör om. Servera, helst i en strut av tidningspapper, eller på en tallrik, tillsammans med aioli och citron. Mina kommentarer: Frityrsmeten blev nästan för syrlig för min smak. Jag tror jag nöjer mig med 1 lime nästa gång. Och så tänker jag göra mer smet så att det räcker till all fisk. Men i övrigt blev den fantastiskt god och krispig!

Källa: ingenrotmos.blogspot.se

Äntligen! Sakta men säkert betar jag av bok efter bok. En del tar fortfarande väldigt lång tid att ta sig igenom. Andra går i ett huj. De flesta tar mittemellan. Som jag saknat att riktigt förlora mig i en bok. Den trevliga sysslan gick förlorad när jag började plugga internationella relationer. Då var det enbart kurslitteratur, lexikon och ordböcker som gällde. Trots att det nu gått många år sedan dess har jag haft svårt att få fart på bokslukandet. Visst läser jag fortfarande mycket men det har blivit allt mer bloggar och otaliga artiklar och rapporter jag hittar på nätet istället. Dygnet har som bekant bara tjugofyra timmar så något måst fått stryka på foten. Nu försöker jag råda bot på det. Någon nytta ska jag väl för tusan ha med att jag är utan krävande lönearbete. Alldeles nyligen hände det faktiskt att jag bokstavligt talat förlorade mig i en bok. Oui, Chef! Marcus Samuelsson s bok som jag hade fördelen att få på Bokmässan förra året då jag jobbade för en välkänd bokhandel . Jag är ingen bokrecensent av rang men vill ändå säga ett par ord om Oui, Chef! för den är lite speciell. Marcus och jag är nästan jämnåriga och då han är uppvuxen nära Göteborg, gick på samma gymnasium som syrran, jobbade på Tidbloms, kanske var han till och med där då vi åt middag och firade syrran då hon slutade gymnasiet, och så var han ju tillsammans med stans då mest kända fotomodell (som också hade snyggaste storebrorsan!) och ja, deras mamma hade stans absolut coolaste butik Okej (den där allt var i princip rosa och fullproppad av pennor, suddgummi, klistermärken, Hello Kitty-prylar och gud vet vad) var det kanske det som gjorde att jag fastnade så snabbt. För sen svänger det en del och hur nyfiken jag än är på alla hans spännande smakresor och äventyr så är boken ändå rätt tråkig. Marcus skriver (om det nu verkligen är han eller hans vän Veronica som han tackar för att hon hjälpt honom skriva sin bok) mycket om Sverige, om hans familj och uppväxt och "svenska smaker" följer som en röd tråd genom hela boken. Ändå tycker jag mig sakna Sverige. Förvisso är det kanske inte så konstigt. Ända sedan tonåren har Marcus i princip varit "utomlands" och han kallar själv New York för sitt hem. Om det inte vore för att jag, under flera år, satt som fastklistrad framför Middagstipset varje morgon och föll pladask för den då ivriga, passionerade och glada kock med göteborgsdialekt som lagade mat från en vagn, utomhus, på en gata i New York, så skulle jag troligtvis inte alls ha koll på vem han är och vad han pysslar med. Marcus är väl idag en av Sveriges mest (o)kända kockar. Just för att han rönt stora framgångar utomlands för han har aldrig synts särskilt mycket här hemma, på den alltmer täta "kändiskockscenen". Kanske är det mest på det språkmässiga jag stör mig men vet inte om det beror på en rätt så tarvlig översättning (jag menar, varför Yes, Chef! på originaltitel blir Oui, Chef! på svenska vet jag inte annat än att svenskar överlag anser det franska köket är köket över alla andra kök) eller för att boken helt enkelt är så typisk amerikansk. Men som sagt, berättelsen griper tag i mig och kan inget annat än fortsätta följa hans ord. Som han slitit och jagat sin dröm. Det är inte helt oberörd jag tar mig igenom Marcus 40-åriga liv på en så koncentrerad yta som 322 sidor. Högt och lågt. Lägger ifrån mig boken med två tankar i huvudet. En är övertygelsen om att en tjej inte på långa vägar skulle kunna göra och bete sig som han gjort på vägen. Den andra, vilket snarare är en bekräftelse än en tanke, är den om hur viken av alla "möjliggörare" som finns omkring andra människor och vilken roll de spelar för en persons väg framåt i livet. , vilket Marcus själv poängterar i boken. Helt klart läsvärd! Innan jul var jag på en sista resa till Stockholm med dåvarande jobb och hade turen att vara där precis när Ordfront, Leopard förlag med flera hade sin årliga "garage sale". Böckerna har förvisso några år på nacken och har legat på min "böcker-jag-ska-läsa-lista" men har förblivit olästa. Så, min julklapp till mig själv blev 9 böcker för 180 kr. Det tycker jag var ett överkomligt pris och inte minst så har jag att göra ett tag framöver. Näst ut till läsning är Michael Pollan s Till matens försvar . Trevlig läsning! ***

Källa: missmeistersmat.blogspot.se

I helgen fyllde min pappa 65 år. Det firade vi med en överraskningsdag för honom i Helsingborg och Helsingör. Vi samlades, hela familjen, hos min yngsta lillebror på Brunch (mer om det sen). Mätta och belåtna gav vi oss ut på stan och tog färjan över till Helsingör. Det tar ju bara 20 minuter så det är knappt man hinner dricka upp en öl. Hela familjen (exkl respektive och barn) Tura med Tuborg (gillar retro-kapsylen) Vi besökte Kroborgs slott . Strosade runt, lät barnen springa runt lite och hittade en mysigt fik med gott kaffe där vi vilade benen lite. Vi hade fantastiskt tur med vädret, lite sol, lite moln och lagom varmt. Kronborg slott Grabbar spekulerar Kollade in det mesta.... En god kopp kaffe Favoritmorfar På seneftermiddagen, när vi var tillbaka i Helsingborg, hade vi bokat bord på Kitchen & Table . En relativt nytt restaurangkoncept som Marcus Samuelsson har varit med att ta fram tillsammans med Clarion Hotel. Det finns på ett par platser i Sverige och kommer inom en snar framtid öppnas i fler städer i Sverige och Norge. Tanken är att mixa det Skandinaviska köket med internationella smaker och av det vi åt tycker jag att de har lyckats riktigt bra! Jag åt Southern Crispy belly pork - en långbakad grissida med BBQ sås och en gryta med chorizo, bönor och sötpotatis. Ljuvligt gott! Southern Crispy Pork Belly Oliver trivdes ganska bra på restaurangen Pappas Gös med svamp, rökt sidfläsk, miso, musselchowder och tomat Johans Jerk Caesar med kyckling och stekt ägg Långbakad grissida... ...med god gryta med chorizo, sötpotatis och bönor Tack familjen för en härlig dag. Det blev så bra och pappa blev så gla´!! :)

Källa: mumsfillibaba.blogspot.se

Marcus Samuelsson la ut dessa på sin sida för någon månad sen. Jag hade precis fått en gigantisk hemmaodlad zucchini av en kompis. Tyvärr blev min bild lite suddig. Men galet goda blev dessa. Kan varmt rekommendera dem. Ingredienser Zucchini Fritters 5 dl riven zucchini ½ tsk salt 1 stort ägg + 1 äggula 1, 25 dl mjöl 200 gr fetaost smulad 2 1/2 dl hackad ruccola 2 tsk hackad persilja 1 dl hackad salladslök 1 dl olivolja 1 dl rapsolja Garlic Yogurt Dip 2 msk naturell yoghurt 2 msk majonäs 1 pressad klyfta vitlök Salt ¼ tsk chilipulver Blanda yoghurt dippen och ställ kallt. Riv zucchinin och häll över saltet. Låt stå tio minuter och dra. Häll bort överflödigt vatten. Blanda ner övriga ingredienser förutom oljan som är till för att stekas i. Känns som dessa friteras i onödigt mycket olja. Som svensk så vill man ju hellre steka än fritera. Låt de rinna av på hushållspapper. Galet goda måste jag säga.

Källa: annikasbakeryhouse.blogspot.com

Recept999 is a recipe search engine that find recipes with advanced filters like ingredients, categories and keywords.
Recept999 does not host recipes, only links to other sites. | FAQ | Privacy
Copyright 2020 ® v3 - Kontakt